Den svenska tråden
category: residue [glöplog]
STRÄVHÅRIGA NÄRMANDEN
Som barn fick din farfar lov att traska omkring med en skottkärra, på vintern en släde, fullastad med porr, mellan tegelbruk, sjåarbaracker, flottarhålor, rallartält och huggarkojor. Eftersom hans kunder var fattiga satar hyrdes blaskorna ut. Problemet var bara att de sexsvultna jobbarna var så sotiga och flottiga om fingrarna, och att de grova nävarna lätt bläddrade sönder tidskrifterna när upphetsningen stegrades. Din farfar ålades alltså oaktat hans ungdom och oskuld ansvaret att hålla i sexmagasinen, taktfullt vända blad, tålmodigt vänta tills den utarbetade kroppen nådde klimax i självbefläckelsen, och inte med ett andetag genera den knullsugne proletären. Han förfogade över ett stoppur och var i alla lägen medveten om de stränga order som förbjöd honom att gå med på några som helst inviter. Det hände rentav att de överordnade förklädda väntade ute på fältet för att om möjligt överrumpla en alltför eftergiven spoling. Ofta var det en tre-fyra karlar som bestämde sej för att dela på snuskbladets tvivelaktiga lockelser och med sammanbiten iver skötte den mödosamma mjölkningen tillsammans eller rentav åt varandra. Stämningen var nästan alltid frejdig och gemytlig när gossen snorig och andfådd anlände. Arbetarna avbröt vad de hade för händer (fingerkroksdragning, armbrytning, handklappning, tumrullning, ledknäppning, nagelbitning, knogskrapspoker, fingeravtryckssandpappring eller vad det nu kunde röra sej om) och samlades i en het flock kring matbordet. Vissa av dem hävdade bestämt att de aldrig sett en verklig kvinna i levande livet, så foton av unga damer med kukar i arsle och käft mottogs med undertryckta, klentrogna skrattsalvor. Ju längre man trängde in i landet, desto sällsyntare blev även en säker och mogen runkteknik. Din farfar försattes mer än en gång i brydsamma valsituationer, som ställde hans trygga kristna identitet i tvivelsmål. Man kan tänka sej en sängbunden gammal smågrissnöpare liggande ensam i en utkyld kolmilekoja med lössen myllrande under den långullfäll som höll honom vid liv, en man vars händer var så förvärkta av reumatism att ett skönt eller överhuvud funktionsdugligt grepp om bultpistolen inte ens med en innerlig bön kunde åstadkommas. Vad gör man i ett sådant läge? Hyran för ett enkelt pappersflickeskjut var femtio öre, vilket var mycket pengar på den tiden. Detta förutsatte att man höll till godo med ett valfritt tidskriftsuppslag, och att man blev färdig med sin köpta njutning ”inom skälig tid”, vilket ansågs vara fem minuter, om man var ung och frisk, men kunde tänjas ut till en dryg halvtimme om kunden var gammal, sjuk, ofärdig, from och blyg – det fanns en skala eller snarare en tabell för att räkna ut det där. Taxan var en krona för att mixtra med tre uppslag samtidigt, och tre kronor för en med rasande flinkhet iscensatt snabbkoll av eggande favoritepisoder i flera olika magasin. Det erbjudandet stod öppet endast för stamkunder, som vid tidigare besök lagt vissa utvalda för att inte säga benådade tjejers vällustsexcesser på minnet. Visningen av bilder var annars ytterst restriktiv, och sköttes strikt men medkännande av din lille farfar, väl medveten om att förhärdade snuskhumrar på bråkdelen av en sekund kunde memorera särskilt upprörande scener. Vart når vi då med denna skildring? Uppriktigt sagt vet ingen det. Kanske är syftet att påminna dej om att även din fem- eller sexfotsköttspole kommer ur små omständigheter, och att vi måste sträcka varann raklånga innan vi förmår göra oss förstådda...
Som barn fick din farfar lov att traska omkring med en skottkärra, på vintern en släde, fullastad med porr, mellan tegelbruk, sjåarbaracker, flottarhålor, rallartält och huggarkojor. Eftersom hans kunder var fattiga satar hyrdes blaskorna ut. Problemet var bara att de sexsvultna jobbarna var så sotiga och flottiga om fingrarna, och att de grova nävarna lätt bläddrade sönder tidskrifterna när upphetsningen stegrades. Din farfar ålades alltså oaktat hans ungdom och oskuld ansvaret att hålla i sexmagasinen, taktfullt vända blad, tålmodigt vänta tills den utarbetade kroppen nådde klimax i självbefläckelsen, och inte med ett andetag genera den knullsugne proletären. Han förfogade över ett stoppur och var i alla lägen medveten om de stränga order som förbjöd honom att gå med på några som helst inviter. Det hände rentav att de överordnade förklädda väntade ute på fältet för att om möjligt överrumpla en alltför eftergiven spoling. Ofta var det en tre-fyra karlar som bestämde sej för att dela på snuskbladets tvivelaktiga lockelser och med sammanbiten iver skötte den mödosamma mjölkningen tillsammans eller rentav åt varandra. Stämningen var nästan alltid frejdig och gemytlig när gossen snorig och andfådd anlände. Arbetarna avbröt vad de hade för händer (fingerkroksdragning, armbrytning, handklappning, tumrullning, ledknäppning, nagelbitning, knogskrapspoker, fingeravtryckssandpappring eller vad det nu kunde röra sej om) och samlades i en het flock kring matbordet. Vissa av dem hävdade bestämt att de aldrig sett en verklig kvinna i levande livet, så foton av unga damer med kukar i arsle och käft mottogs med undertryckta, klentrogna skrattsalvor. Ju längre man trängde in i landet, desto sällsyntare blev även en säker och mogen runkteknik. Din farfar försattes mer än en gång i brydsamma valsituationer, som ställde hans trygga kristna identitet i tvivelsmål. Man kan tänka sej en sängbunden gammal smågrissnöpare liggande ensam i en utkyld kolmilekoja med lössen myllrande under den långullfäll som höll honom vid liv, en man vars händer var så förvärkta av reumatism att ett skönt eller överhuvud funktionsdugligt grepp om bultpistolen inte ens med en innerlig bön kunde åstadkommas. Vad gör man i ett sådant läge? Hyran för ett enkelt pappersflickeskjut var femtio öre, vilket var mycket pengar på den tiden. Detta förutsatte att man höll till godo med ett valfritt tidskriftsuppslag, och att man blev färdig med sin köpta njutning ”inom skälig tid”, vilket ansågs vara fem minuter, om man var ung och frisk, men kunde tänjas ut till en dryg halvtimme om kunden var gammal, sjuk, ofärdig, from och blyg – det fanns en skala eller snarare en tabell för att räkna ut det där. Taxan var en krona för att mixtra med tre uppslag samtidigt, och tre kronor för en med rasande flinkhet iscensatt snabbkoll av eggande favoritepisoder i flera olika magasin. Det erbjudandet stod öppet endast för stamkunder, som vid tidigare besök lagt vissa utvalda för att inte säga benådade tjejers vällustsexcesser på minnet. Visningen av bilder var annars ytterst restriktiv, och sköttes strikt men medkännande av din lille farfar, väl medveten om att förhärdade snuskhumrar på bråkdelen av en sekund kunde memorera särskilt upprörande scener. Vart når vi då med denna skildring? Uppriktigt sagt vet ingen det. Kanske är syftet att påminna dej om att även din fem- eller sexfotsköttspole kommer ur små omständigheter, och att vi måste sträcka varann raklånga innan vi förmår göra oss förstådda...
Ja ä en medlem i Dekadens och ja gillar heavymusik!
sommartider hej hej, sommartider. titta på mej, titta på dej...
Diggi-loo, diggi-ley, alla tittar på mig...
sommartiden hej hej!
jag tycker om din mamma
du är en faktisk bög
När partyt börjar:
Ooh, the cookienosetower.
Lite dålig fart på Psychad på sistone.